Den kunskapsbaserade ekonomin har funnits länge. Men först nu ser vi konsekvenserna tydligt. Företag säljer inte längre varor och tjänster, de säljer kompetens. En konsult kan sälja sin kompetens ”oförpackad” genom att hyra ut en konsults hjärna och ta betalt per timme. För att skapa ett företag krävs däremot att kunskapen förpackas i processer och metoder. Då kan även mindre erfarna konsulter leverera ett högt värde. Det innebär också att man kan ta betalt för värdet i paketet och inte per timme.
Kompetensförpackningen är mer avancerad i industrin. Ett kvalificerat läkemedel kanske inte är värt någonting om man ser till dess kemiska substanser. Vad man betalar för är kunskapen om att dessa substanser har en effekt på en viss sjukdom. Priset kan bli mycket högt för värdelösa kemikalier. Man äter helt enkelt kompetens. På samma sätt fungerar de flesta varor. Alla företag blir därmed ”kunskapsföretag”. Ledningens uppgift i den kunskapsbaserade ekonomin är att omvandla kunskap till värde för kunderna och till lönsamhet för det egna företaget.
Affärslogiken driver också företagen till att arbeta i Värdeskapande system enligt följande:
-
Den avgörande kunskapen är att förstå kundens eget värdeskapande. Man lyckas i sin egen affär om man kan stödja kundens värdeskapande process, d.v.s. hjälpa kunden att skapa värde åt sig själv.
-
Produkter blir erbjudanden som består av en förpackning av specialiserade varor och tjänster.
-
För att kunna leverera kvalitet krävs olika specialiserade aktörer för att producera erbjudandet. Den nödvändiga samverkan mellan dessa aktörer är det ovan nämnda värdeskapande systemet.
-
Företaget arbetar på ett annat sätt än tidigare. Nu måste det, baserat på sin kunskap om kunden, samordna de olika aktörerna i det värdeskapande systemet.
-
Företaget får en ny roll, närmare sin kund. Det krävs ett partnerskap, företaget blir kundens företrädare. Därmed läggs också grunden till en stark och långsiktig relation.
Med denna utveckling förändras också behoven av ledningsmodeller. Styrning och uppföljning i företagen kan inte bara fokusera på historien, på resultaträkningen. En framtidsinriktad styrning blir viktigare. Den måste fokusera på de på de områden som driver värdeskapandet. För att ändra fokus måste nya ledningsmodeller komplettera de gamla.
Avgörande i den nya logiken blir:
Värdeskapande kapital medarbetarnas och organisationens förmåga att skapa värde för kunder.
Attraktionskapitalet medarbetarnas vilja att stanna hos sin arbetsgivare, d.v.s. företagets förmåga att vara attraktiv för den nödvändiga kompetensen.
Kundkapitalet kunskap om kunden, kundtillfredsställelse som skapar en långssiktig relation och återköp. Här fås också en karta över kundbasen, som visar olika riskgrupper och de viktigaste åtgärderna för att hantera riskerna.
Lönsamhet
Allt hänger samman i en enkel logik.
En metod för att mäta och utveckla dessa kapital (utvecklad inom Research International) kallas för MIA, Management of Intangible Assets. Metodiken bygger på enkäter / information från kunder och medarbetare och används idag av en stor mängd företag.
Henrik Fock har utvecklat de ovanstående tankegångarna i boken ”Från Kunskap till Lönsamhet, om företagsledning i kunskapssamhällets affärslogik”. Boken finns i bokhandeln, på Liber.se och hos andra internetbokhandlare.
Henrik Fock